Härom dagen läste jag en krönika skriven av Jenny Bengtsson i tidningen Arbetarskydd. Hon skriver :
”Det var inte förrän jag fick mitt första fasta jobb som jag gick med i facket. Jag gick en medlemsutbildning och fick lära mig det absolut mest grundläggande: att det inte finns någon lagstadgad minimilön i Sverige, därför att fack och arbetsgivare förhandlar om minimilöner, vilket gett Sverige ett av världens högsta lönelägen. Att varenda ersättning jag någonsin haft var resultat av fackliga krav i första steget och facklig kamp i andra. Att saker som presenterats som förmåner inte alls var det, utan egentligen var precis enligt laglig lägstanivå och inte en millimeter eller ett öre mer. I princip ingenting som gynnade mig i mitt liv utanför arbetet hade tillkommit på arbetsgivarens eget initiativ utan hade tvingas fram av fackliga och säkert, enligt arbetsgivarna, skitjobbiga aktivister.”
Ordförande