Stockholm den 31 oktober 2020 klockan strax efter 19

Personlig rapport till medlemmarna / arbetskamraterna på hemmafronten

 

Pappers visade stort ansvar under avtalsrörelsen i våras. Vi förstod då alla parter tillsammans att det inte var så klokt att förhandla och i värsta fall gå i konflikt i en situation där vi inte visste så mycket om covid19 eller dess konsekvenser.

På Fitesa gjorde Pappers förhandlare avsteg från anställningsreglerna så att Företaget kunde bemanna upp skiftlagen och pappers medlemmar höll igång driften trots hög frånvaro.

Samhället och skattebetalarna lånar nu pengar och skuldesätter oss alla för att stötta Företagen med bidrag och sjuklönekostnader. Arbetsgivarna kräver med anledning av pandimikrisen att vi ska vara nöjda utan löneökningar eller nöja oss med nästan ingen löneökning alls.

Frågan om löneökning eller kompensation från 1:a april fick tydligen dödlig covidsjuka och dog.

Tur för arbetsgivarna att vi är tillräckligt många medlemmar som är friska och orkar jobba sina pass, ställa upp på övertidsarbete och håller vinstmaskineriet igång.

Vi erbjuds nu centralt 0 kronor i löneökning för 2020 plus skitpengar i 3 år från 1 november och Industriarbetsgivarna upprepar att frågan om lönekompensation från 1:a april inte finns och är död. Erbjuds är väl kanske att ta i, för några pengar i siffror har vi inte fått alls. Mera typ att arbetsgivarna måste få mer att säga till om i fördelningen av lön och en rad försämringar av våra övriga villkor i avtalen. Vi upplever att Industriarbetsgivarna passar inte vill förhandla utan med oss utan förhalar tills det är klart på andra avtalsområden och det finns ett ”färdigt märke” och då får vi hålla oss till det.

Med snart bara 4 timmar innan avtalet går ut sitter jag med resten av Förbundsstyrelsen i Stockholm och bara konstatera att vi inte kommer att ha något nytt avtal i hamn till i morgon den 1 november då nuvarande avtal gått ut.

Kravet har tidigare varit att den svenska industrins konkurrenskraft gentemot omvärlden skall vara normgivande för svensk löneutveckling utan hänsyn till utvecklingen i andra branscher. Nu är det plötsligt den krisdrabbade servicesektorn, hotell och restaurangbranschen som plötsligt ska vara normen för alla arbetares löner. Förhållandena i omvärlden kommer alltid att vridas till en orsak och argument för låga arbetarlöner. Är inte eurokursen eller räntan för hög så är den för låg.

Det är inte och lär aldrig bli tillräckligt med vinst någon gång och aldrig för att det ska finnas utrymme för att få ett anständigt bud på höjda löner varken lokalt eller centralt.

Stefan Andersson Sektions Ordförande

( Tillika Ordförande Östra distriktet, ledamot Pappers Förbundsstyrelse)